DOM SMUTSIGA HUNDARNA

Den 11 oktober 2008 var det en konsert på Pannrummet i Göteborg med Dom Smutsiga Hundarna.

Nu har det kommit resultat i form av en live-CD. Det ursprungliga ljudet från konserten har bearbetats i en professionell ljudstudio.

CD:n heter ”Best in show” och innehåller följande låtar:

1. Som en smutsig hund /Nilsson-Dylan/

2. Överskottet som small /Gren/

3. Vad ska vi då göra? /Nilsson-Dom Smutsiga Hundarna/

4. Hotell Cancer /Nilsson-Gren/

5. Hinderloppssång /Nilsson/

6. I hökens skugga /Nilsson-Dom Smutsiga Hundarna/

7. Vilddjurens återkomst /Talvend/

8. Hur ska någon någonsin kunna förstå? /Gren/

9. Bleka dagar /Nilsson-Dom Smutsiga Hundarna/

10. Visa i Molom /Hambe/

11. För din nakenhets skull /Nilsson-Dom Smutsiga Hundarna/

12. Vårdsjuk blågul fanblues /Nilsson/

13. Med förtvivlans mod /Nilsson –Dom Smutsiga Hundarna/

14. Att vara eller inte vara /Nilsson-Dom Smutsiga Hundarna/

Vill du beställa en CD?

Om du sätter in ”en hundring” = 100 kronor per CD som du vill beställa

på Hundarnas företagskonto i SEB med nummer

50031191509

(om du ska ange clearingnummer i eget fält så är det 5003 och resten är kontonumret)

och anger ditt namn och din postadress i meddelandefältet så kommer det en leverans

inom kort.

Skivan kan också beställas via www.bengans.se

Vill du veta mer eller få kontakt med Hundarna? Skicka ett mail till

talvend@yahoo.se

Dom Smutsiga Hundarna bildades i Göteborg 1969 av Ingemar E Nilsson och Ingmar ”Tomten” Flurén. Efter flera obskyra spelningar i Göteborg uppträdde bandet för första gången officiellt på den första Gärdesfesten i juni 1970. Bandet bestod då fortfarande bara av de två ursprungsmedlemmarna, men kompletterades på Gärdesfesten av medlemmar från Träd, Gräs & Stenar. Den andra av Dom Smutsiga Hundarnas två spelningar på Gärdesfesten blev skandalös och arrangörerna såg sig nödsakade att stänga av strömmen.

Dom Smutsiga Hundarna hade fler spelningar på musikfester sommaren 1970 och utökades efter hand. Ingemar E Nilsson lämnade bandet på hösten samma år, men fortsatte att skriva låtar åt dem, och med ”Tomten” Flurén som drivkraft genomgick Dom Smutsiga Hundarna många metamorfoser under de närmaste åren: ”Älghundarna” (bl a bestående av medlemmar från Älgarnas Trädgård), ”Jazzhundarna” (med jazzmusiker som Ove Johansson och Susanna Lindeborg) osv. Bandet blev främst känt för sina happening-artade framträdanden och ”Tomtens” helt nihilistiska gitarrspel. Bandet gjorde en radioinspelning för P3 1973, en inspelning som idag är en raritet, eftersom programledningen inte vågade sända den.

Mot mitten av 70-talet uppstod den konstellation som återfinns på Dom Smutsiga Hundarnas två första album, ”Vårdsjuk blågul fanblues” (1977) och ”Hotell Cancer” (1979), och som hade skivdebuterat redan 1975 på samlingsplattan ”Levande Improviserad Musik från Göteborg” tillsammans med ett antal jazzgrupper. Under andra hälften av 70-talet genomförde gruppen en mängd spelningar runtom i Sverige och gruppens framträdanden utvecklades i riktning mot musikteaterföreställningar. Efter den andra skivan ombildades gruppen, med musiker från Borås, och ombildades ytterligare en gång inför inspelningarna av det tredje albumet, ”Framtiden rusar emot dej” (1983), som kom att bli gruppens sista. Dom Smutsiga Hundarna upplöstes kort därefter, men alla musikerna i den sista uppsättningen Hundar återfinns som kompband på Ingemar E Nilssons album ”Himmel av järn” (1985).

Dom Smutsiga Hundarna fick många avläggare i andra band, t ex Inkognito och Storebror. En medlem i sista uppsättningen av Hundarna, Bebe Risenfors, har senare bl a varit kompmusiker åt Tom Waits.

Dom Smutsiga Hundarna har bara återförenats som band ett fåtal gånger – och då alltid i den konstellation som gjorde de två 70-talsalbumen.

”Tomten” Flurén är idag inte längre verksam som musiker. Ingemar E Nilsson har fortsatt att skriva låtar och ge ut plattor.

Dom Smutsiga Hundarna återfinns också på några cd-utgåvor, samlingsplattor från den s k progressiva svenska musikeran på 70-talet – ödets ironi, eftersom gruppen p g a sin kompromisslösa anarkistiska hållning var häftigt omstridd och illa ansedd just i samma med tiden alltmer dogmatiska musikrörelse.

VÅRDSJUK BLÅGUL FANBLUES

(MNW 1977)

FÖR DIN NAKENHETS SKULL

Och när alla affärsmän

Vill svälja mej hel

Med hår och med hull

Vad vill jag då inte ge

För din nakenhets skull?

Och när man prackat på mej

Alla blodköpta varor

Och allt gods och gull

Vad vill jag då inte ge

För din nakenhets skull?

Och när jag vandrar kring midnatt

I stadens stenöken

Och månen lyser så full

Vad vill jag då inte ge

För din nakenhets skull?

Och när det enda som tycks återstå

Är att åter få

Ett skjut av en ampull

Vad vill jag då inte ge

För din nakenhets skull?

Och när jag sitter mitt inne

I mina luftslott

Som hotar att rasa omkull

Vad vill jag då inte ge

För din nakenhets skull?

Och när vi som är här

Som turister

Tvingats erlägga vår tull

Vad vill jag då inte ge

För din nakenhets skull?

(även utgiven på singel, MNW 1977, och i annan version på Ingemar E Nilsson: ”Blod & Aska”, 1977)

BLEKA DAGAR

Därute verkar dagen

Ständigt lika grå

Bland trevande tankar

Finns inget att förstå

När tågen passerat

Blir vinddraget kallt

För mycket av ingenting

För lite av allt

Allting att glömma

Ingenting att nå

Allting att försaka

Ingenting att få

Allting är bevarat

Fast ingen så befallt

För mycket av ingenting

För lite av allt

Ibland så tror jag

Att det ej finns någon väg ut

Och att därutanför

Verkligheten tagit slut

Jag äter vredens druvor

Men saknar jordens salt

För mycket av ingenting

För lite av allt

Alla vinterns vägar

Dom leder ej tillbaks

Till det blommande vinet

Som dock har sin eftersmak

Övergivet höstvin

Smakar mest malt

För mycket av ingenting

För lite av allt

Tiden vid mitt dörrsteg

Klockan slutar slå

Ingen tid att stanna

Ingen tid att gå

Inför de förlossande svaren

Söker jag att göra halt

För mycket av ingenting

För lite av allt

SOM EN SMUTSIG HUND (Like A Rolling Stone)

Det var ej längesen du var fint klädd, min vän

Slängde åt trashanken en silverpeng men vad har hänt?

Mänskor sa: ”Ta vad du ska ha för du kan falla snart”

Du trodde det bara va´ ett skämt

Men nu sitter du i samma båt

Som dom du bruka´ skratta åt

Dina ord är ej så stora nu

Du har inget att förlora nu

Nu när du måste leva på svältens gräns

Säj hur det känns

Att stå utan grund

Att vara fördömd

Och snart bli helt glömd

Som en smutsig hund

Du har gått i fina skolor men den där kunskapen

Till vad ska du ha den? Du vet att den har förbrukats där

Nu måste du lära dej hur man lever på gatan

Och hur man blir förödmjukad där

Du sa du aldrig kompromissar med

Den gåtfulle luffarn men nu kan du se

Han har inga alibin att ge

Nu när du står inför honom och ber

Säjer: ”Kan vi inte komma överens?”

Säj hur det känns

Att stå utan grund

Att vara fördömd

Och snart bli helt glömd

Som en smutsig hund

Du var en av dom som aldrig vänder sej om

Du såg ej när det kom en narr eller clown som ville bryta sönder dej

Du har aldrig förstått att det inte är nåt gott

Med att blott se andra mänskor under sej

Du bruka´ ligga med din diplomat var natt

På sin axel bar han en siamesisk katt

Var det inte svårt när du upptäckte att

Han berövat dej all din prakt

Och lämnat efter sej ett sår som ännu bränns?

Säj hur det känns

Att stå utan grund

Att vara fördömd

Och snart bli helt glömd

Som en smutsig hund

Alla prinsessor på ärten och rika släkten

Dricker, tycker att dom har ordnat det

Byter dyrbara gåvor, det är bäst du tar din ring av diamant

Och går ner med den till pantlånaren

Du var så full av förakt

För den störtade Napoleon och hans snack

Gå till honom nu, du behöver inte va´ på din vakt

Nu när också du fått lämna vad du haft

Du är osynlig nu, det är ingen mening med att du skäms

Säj hur det känns

Att stå utan grund

Att vara fördömd

Och snart bli helt glömd

Som en smutsig hund

Bob Dylan

Sv. text: © Ingemar E Nilsson 1977

Även inspelad av Monica Törnell på ”Ingica Mångrind”, Philips 1979, med delvis annan text:

SOM EN SPARKAD STEN (Like A Rolling Stone)

Det var ej längesen du var fint klädd, min vän

Slängde åt trashanken en peng men vad har hänt?

Mänskor sa: ”Ta vad du ska ha för du kan falla snart”

Du trodde det bara var ett löjligt skämt

Du bruka´ förlöjliga

Alla dom som var utstötta

Dina ord är ej så stora nu

Du har inget att förlora nu

Nu när du måste leva på svältens gräns

Säj hur det känns

Att försvinna ner

I hemlös ensamhet

Och anonymitet

Som en sparkad sten

Du har gått i fina skolor men den där kunskapen

Till vad ska du ha den? Du vet att den har förbrukats där

Nu måste du lära dej hur man lever på gatan

Och hur man blir stukad och förödmjukad där

Du sa du aldrig kompromissar med

Den gåtfulle luffarn men nu kan du se

Han har inga alibin att ge

Nu när du står inför honom och ber

Och säjer: ”Kan vi inte komma överens?”

Säj hur det känns

Att försvinna ner

I hemlös ensamhet

Och anonymitet

Som en sparkad sten

Du var en av dom som aldrig vänder sej om

Du såg ej när det kom en narr eller clown som ville bryta sönder dej

Du har aldrig förstått att det inte är nåt gott

Med att blott se andra mänskor under sej

Du bruka´ ligga med din diplomat var natt

På sin axel bar han en siamesisk katt

Var det inte svårt när du upptäckte att

Han berövat dej all din prakt

Och lämnat efter sej ett sår som ännu bränns?

Säj hur det känns

Att försvinna ner

I hemlös ensamhet

Och anonymitet

Som en sparkad sten

Alla prinsessorna på ärten och rika släkten

Dricker, tycker att dom har ordnat det

Byter dyrbara gåvor, det är bäst du tar

Din ring av diamant och går ner med den till pantbanken

Du var så full av förakt

För den störtade Napoleon och hans snack

Gå till honom nu, du behöver inte va´ på din vakt

Nu när också du fått lämna vad du haft

Du är osynlig nu, det är ingen mening med att du skäms

Säj hur det känns

Att försvinna ner

I hemlös ensamhet

Och anonymitet

Som en sparkad sten

Bob Dylan

VÅRDSJUK BLÅGUL FANBLUES

Röka i smyg, avgångsbetyg

Få nån plats där chefen är dryg

Det är nog bäst att bli vid sin läst

Ta igen hela året på nästa midsommarfest

Ordning och reda, pengar på fredag

Hänga med i karusellen tills man dör av leda

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Ta sej ett rus, kräla som en lus

Kyssa frugan och skaffa ett hus

Helg efter helg, brännvinsbutelj

Ta medicinen, tugga och svälj

Jaga och löpa, inkomsten ökar

Äta sej mätt och skita och köpa

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Full av förakt men stampa i takt

Televerket fixar bruten kontakt

Nit eller vinst, chansen är din

Att söka den lycka som inte finns

Kristen som hedning, tacka vår ledning

Allt ordnas på närmsta arbetslöshetsförmedling

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Stå med mössan i hand för KRIM och AMS

Kvinna och man hedra ert fädernesland

Där man badar i stål, där man kan odla sin kål

Där ballongerna aldrig har några hål

Bevara och skydda, order måste bli lydda

Dom som slår snuten på truten blir alltid insydda

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Ut från daghem, in på lagren

När man är trött får man vila i graven

Gör inte halt har man befallt

Problemen löses i nån frågespalt

Berusa sej på morden, suga på orden

Man kan inte leva, man kan bara dö i Norden

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

(Även utgiven på cd-utgåvorna ”Lägg av! Ni fattar ingenting”, MNW 2007 och ”Proggen” ’Klassiker’”, MNW 2007.

Inspelad av Dom Smutsiga Hundarna i andra versioner på ”Levande Improviserad Musik från Göteborg”, LIM 1975, och ”Framtiden rusar emot dej”, Nacksving 1983.)

MED FÖRTVIVLANS MOD

Och man blir sållad, bollad och kollad

Och man blir lockad, knockad och fockad

Man blir bedragen, slagen och sparkad i magen

Var kan jag gömma mej?

Var kan jag gömma mej, säj?

Vart kan jag gå med dej?

Vart kan jag gå med dej, säj?

Jag önskar natten ville komma snart

Och man blir utkörd, nersövd och insnörd

Och man blir botad, motad och hotad

Man blir bruten, skjuten och tagen av snuten

Var kan jag gömma mej?

Var kan jag gömma mej, säj?

Vart kan jag gå med dej?

Vart kan jag gå med dej, säj?

Jag önskar natten ville komma snart

När jag sträcker ut min hand kan jag känna dej vid min sida

Och jag vill få se alla våra drömmar skina

Och jag vet att tillsammans kan vi glida

Bort i en roddbåt, Kristina

Och man blir vårdad, beskådad och plågad

Och man blir utslängd, omvänd och instängd

Blir knäckt helt oförtäckt om man öppnar sin käft

Var kan jag gömma mej?

Var kan jag gömma mej, säj?

Vart kan jag gå med dej?

Vart kan jag gå med dej, säj?

Jag önskar natten ville komma snart

Och man blir stenad, förmenad och renad

Och man blir matad, ratad och hatad

Registrerad, värderad och exploaterad

Söndrad och plundrad, är det konstigt att jag undrar:

Var kan jag gömma mej?

Var kan jag gömma mej, säj?

Vart kan jag gå med dej?

Vart kan jag gå med dej, säj?

Jag önskar natten ville komma snart

TÖMMAR AV SILKE, BETSEL AV GULD

Tömmar av silke och betsel av guld

Hingstarna stampar på denna gård

Sex vita hingstar i midvinterköld

Och vinden är bister och hård

När sibyllor har talat tror dåren sej vis

Och griper en pilgrimsstav

Men när mörkret tätnar och hans hand blir till is

Har sibyllorna gett sej av

Tömmar av silke och betsel av guld

Och jag trodde mej konungslik

Mina ögon slöts för löftenas skull

Men jag hörde tiggerskans skrik

Jag hörde tiggerskans skrik

Och nu när stjärnorna blänker i skyn

Vet jag någon väntar på mej

Och genom natten ser jag en syn

Och mitt hjärta ropar till dej

Mitt hjärta ropar till dej

Brudsocker och lakansväv

Ja, jag vet att du bäddar din säng

Ett vitt ark, det brev jag skrev

Sex vita hingstar ska föra mej hem

Sex vita hingstar för mej hem

Det dagas i öster, det lyser upp en rand

Åter en gryning har väckts

Nu kan jag tala dom ord som försvann

Nu när jag tagit av min dräkt

ATT VARA ELLER INTE VARA

Vi som tuggas sönder i maskinernas gap

Och blir till bottenskrap

Vi görs till dårar

Och dårar ska vi förbli

Men det kommer att finnas metod i

Det kommer att finnas metod i

Vår galenskap

En dag ska lögnen stå blottad och bar

Då ska den starke bli svag

Guldet ska bli eld och

Orden poesi

För det kommer att finnas metod i

Det kommer att finnas metod i

Vår galenskap

Vi överlever enligt motsägelsens normer

Vakterna bär civila uniformer

Upprätthåller det dagliga förtryckande förloppet

Men ur den förtvivlan det alstrar föds hoppet

Allt är inte gjort och sagt än

Vi ska inte ta hissen, vi ska ta makten

Jag älskar dej! Oh, säj det med en gatsten

Dom har köpt vår lycka, vi ska stjäla tillbaks den

Vi kommer inte att kräva, vi kommer att ta

Och frågorna ska bli till svar

När karnevalstågen

Snart drar förbi

Och det kommer att finnas metod i

Det kommer att finnas metod i

Vår galenskap

HOTELL CANCER

(Nacksving 1979)

HINDERLOPPSSÅNG

Det finns så många som lever

Drabbade av streberfeber

Och det finns så många som dör

Till priset av en billig dusör

Med alla önskningar ännu brinnande på sin hud

Och vem är då du

Att vilja låtsas vara Gärderud?

För att livet ska bli fantastiskt

Tvingas man springa så hastigt

För att bryta den gyllene tråd

Som markerar att man kommit i mål

Och äger rätten att bli klädd i konungaskrud

Men vem är då du

Att vilja låtsas vara Gärderud?

Så djävulskt hård är konkurrensen

Och dom som spräcker sin häl, sin sena

Har redan förlorat distansen

Och för tonerna från ett anatema

Drunknar dom till sist i en vallgrav

Och gör det på fullaste allvar

För en hägrande ceremoni

Och ett jubel som uteblir

Och utan syner av en detroniserad, fallande Gud

Och vem är då du

Att vilja låtsas vara Gärderud?

(även utgiven på singel, Nacksving 1979)

VAD SKA VI DÅ GÖRA?

När TV-apparaterna slocknat

Och tågen spårat ur

Och när teleledningarna brutits

Och vi inte vet var eller hur

Vad ska vi då göra?

När tidningarna inte kommer

När filmerna tagit slut

Och när dörrarna gått i baklås

Och vi ej kan komma ut

Vad ska vi då göra?

När grammofonerna gått sönder

Och vi sett oss mätta på pornografin

När cigarretterna förbrunnit

Och vi inte längre har nåt vin

Vad ska vi då göra?

Och när utanför är mörker

Och tiden satts i pant

Och våra dräkter trasats sönder

Och vi blott har varann

Vad ska vi då göra?

Har vi då mist talförmågan?

Kan vi då ännu höra och se?

Har vi då kvar nån handlingskraft?

Har vi ännu nånting att ge?

Och vad ska vi då göra?

Vad ska vi då göra?

HOTELL CANCER

Här en tystnad så full av differenser

Men knappast någon vågar ta några chanser

Vi försöker minnas vår barndoms danser

Säjer aldrig varann vad vi anser

Här på Hotell Cancer

Direktörerna på sina rancher

Sitter med tabeller och planscher

Bevakar hotellets finanser

Och ombesörjer seansen

Här på Hotell Cancer

Och om någon förlorar sansen

Och faller likt en utmärglad gangster

Kommer snabbt ambulansen

Och entreprenören rusar ner med kransen

Här på Hotell Cancer

Vi lägger våra patienser

Och drömmer om romanser

Och om aldrig genomförda revanscher

Vi är som hundar som tappat svansen

Här på Hotell Cancer

(även utgiven, i annan version, på Ingemar E Nilsson: ”Blod & Aska”, Studio Viarp 1977)

SÅDDEN AV MAJ

Det här blir en fest

För varje slav

Då varenda präst

Läggs i sin grav

Alla byråkrater

Varenda snut

Kommer att dö till slut

För sådden av maj ska gro

Samhället rasar

Utan kontroll

Borgaren fasar

Och förlorar sin roll

Nuet blir njutning

Livet poesi

Och till sist förverkligas vi

För sådden av maj ska gro

Vi överskrider

Vår verklighet

Vårt vardagsliv

Blir totalitet

Handlingen börjar

Den ger ingen nåd

Vår makt blir arbetarråd

För sådden av maj ska gro

(TILL HENNE JAG FÖRSÖKT ÄLSKA PÅ) HOTELL CANCER

Det är tyst nu i gränderna

Och fönstren har bommats för

Och höstens kyliga vindar

Drar längs folktomma trottoarer

Det är tyst nu i gränderna

Men det är en tystnad så skör

Som alla väntar ska brytas sönder

Av ljud från redan stängda barer

En tystnad så full av differenser

För oss innanför porten till Hotell Cancer

Vi lever här i mörkningen

Inhysta i våra rum

Och vi försöker att älska

Men vi misslyckas alltid

Vi lever här i mörkningen

Vår yta växer ej en tum

Och den tid vi försöker att slå ihjäl

Förblir ständigt en falsk tid

Och det är knappast någon som vågar ta några chanser

Här innanför porten till Hotell Cancer

Ofta kommer tröttheten

Då man inte orkar sitta still

Och man vandrar kring i minnen

Försöker reda upp gamla affärer

Ja, ofta kommer tröttheten

Då man inte vet vad man ska ta sej till

Det är då någon försöker skjuta sej ut

Med nåt av dom insmugglade maskingevären

Och man hör en skugga likt en utmärglad gangster

Falla utanför porten till Hotell Cancer

Långsamma är dagarna

Som ägnas åt att söka bot

Men långsammast är nätterna

Med sin viskande, piskande pina

Långsamma är dagarna

Då trappstegen är fulla av sot

Och man vet att brunnarna är tömda

Och att källorna har sinat

Och man vill falla själv och förlora sansen

Här innanför porten till Hotell Cancer

Vi trodde att vår vistelse

Blott skulle bli temporär

Men vi gjorde en felbedömning

När vi trodde att vi skulle klara av det

Vi trodde att vår vistelse

Ej skulle bli sådan den är

Och att vi helt lugnt skulle träda ut härifrån

Och åter höra bruset från havet

Men här finns ej möjlighet till planer och romanser

Vi är kvar bakom porten till Hotell Cancer

Och vi kan höra viskningar

Om att därutanför finns friheten

Fast dom som kommit på besök

Har sagt att den är ingenting att mista

Och vi kan höra viskningar

Om att vi är rädda för den

Men det gör oss alltmer stumma

Tills vi inte längre ens kan viska

Och det är så som vi efter hand förlorar balansen

Här innanför porten till Hotell Cancer

Det finns dom som samlar på bilderna

Och staplar dom på sina bord

Det finns dom här som samlar på brev

Som aldrig kommer att skickas

Det finns dom som samlar på bilderna

Och dom som samlar på ord

Och dom som räknar sandkorn i ett timglas

Eller lyssnar till klockorna som tickar

Och som vill minnas alla stegen från ungdomens danser

Här innanför porten till Hotell Cancer

Troget lämnar vi nycklarna

Varje dag till portiern

Fast det egentligen är något

Som vi inte alls skulle behöva

Troget lämnar vi nycklarna

Söker ge oss själva ett sken

Av att vi ännu inte känner några verkningar

Av dom medel som är till för att söva

Som om vi kan påverka den pågående seansen

Här innanför porten till Hotell Cancer

Det kommer ofta nya resande

Vi hör när man bär upp deras bagage

Fast vi vet inte vilka dom är

Och dörrarna saknar namn och skyltar

Det kommer ofta nya resande

Men det står svarta bilar i ett garage

Som kör bort när någon förs härifrån

Vi hör när porten öppnas och motorerna bultar

Och entreprenören skyndar ner med kransen

Går ut genom porten till Hotell Cancer

Man matar oss med silverskedarna

Och tvingar oss att läsa en bön

Men vi kan blott svälja födan

Om vi samtidigt blundar

Man matar oss med silverskedarna

Och det står många och väntar i kön

Och under våra stolar

Sitter dom glupskaste hundar

Dom är skabbiga och alla har förlorat svansen

Här innanför porten till Hotell Cancer

Och ändå förblir vi fåfänga

Och säjer att man glömt bort

Att sköta vår förtorkade hud

Och ta fram dom ägodelar som är undangömda

Och ändå förblir vi fåfänga

Och klagar över vår komfort

Som om direktionen skulle göra något åt

Det faktum att vi är fördömda

Men direktörerna sitter fria på sina rancher

Långt bort från Hotell Cancer

Du vänder aldrig ditt ansikte

Mot mej, rädd för att jag ska se det tärt

Fast jag vet att du vet

Att jag redan vet det

Och jag vänder aldrig mitt ansikte

Mot dej, som om jag ingenting lärt

Det är som om vi tror att nästa dag

Ska innebära början på ett nytt skede

Och vi säjer aldrig varann vad vi anser

Om tillvaron här på Hotell Cancer

Det är tyst nu i gränderna

En tystnad som ger oss tid

Att tänka över hur vi

Till sist ska kunna betala vår räkning

Det är tyst nu i gränderna

Men det är en tystnad utan frid

Och vi är skrämda för att vi snart

Ska komma att hotas av vräkning

Hur vi än lägger våra patienser

Här innanför porten till Hotell Cancer

LUCILLE

Lucille

Vad ska jag ta mej till?

Lucille

Vad ska jag ta mej till?

Sötnos kom tillbaka

Det är allt jag vill

Lucille

Överge mej inte här

Lucille

Överge mej inte här

Det är inget särskilt med dej

Men jag har dej kär

Vaknade i morse

Lucille var inte kvar

Fråga’ mina vänner

Ingen visste var hon var

Lucille

Överge mej inte här

Lucille

Överge mej inte här

Det är inget särskilt med dej

Men jag har dej kär

Lucille

Vad ska jag ta mej till?

Lucille

Vad ska jag ta mej till?

Sötnos kom tillbaka

Det är allt jag vill

Penniman-Collins

Sv. text: © Ingemar E Nilsson 1979

(Utgiven på singel, Nacksving 1979)

FRAMTIDEN RUSAR EMOT DIG

(Nacksving 1983)

PANTER OCH PUMA

Panter och puma

Lejon och lo

Stryker kring min boplats

Ger mej ingen ro

Eldarna brinner

Men ger ej skydd för sömn

Panter och puma

Lejon och lo

Ryter i min dröm

Panter och puma

Lejon och lo

Bevakar mina vägar

Vittrar mitt blod

Natten är tät nu

Jag sitter på vakt

Panter och puma

Lejon och lo

Förbrukar min kraft

Panter och puma

Lejon och lo

Väntar vid kullen

Smyger i min skog

Deras ögon tävlar

Med månen i skyn

Panter och puma

Lejon och lo

Skarp är deras syn

Panter och puma

Lejon och lo

Jag kan höra dom andas

Kan redan känna deras klor

Det är slut på mina pilar

Dränkta i gift

Panter och puma

Lejon och lo

Och drift står mot drift

Panter och puma

Lejon och lo

Mörkret varar länge

Men inte länge nog

Sakta kommer gryning

Snabbt dör eldarna ut

Panter och puma

Lejon och lo

Skall förgöra mej till slut

(DET VERKAR SOM) FESTEN ÄR ÖVER

Det verkar som festen är över

Det tycks som kalaset är slut

Bäst man tar vad man behöver

Och försöker finna vägen ut

Alla faten har rensats

I skåpet finns ingen mer sprit

Och skafferiet har länsats

Ja, stor var vår törst och aptit

Nån har kastat sej ut från balkongen

Och nån har dränkt sej på dass

I garderoben där sitter nån fången

Och nån har kvävt sej i livsmedelsplast

Runtomkring har grannarna bankat

Dom har fått sin trygghet förstörd

Vi har slagits och skrikit och dansat

Och låtsats som om vi ingenting hört

Men nu har grammofonen gått sönder

Och klockan, den har stannat på tolv

I rummet virrar den ensamma hunden

Och letar rester på stolar och golv

Alla glasen har krossats

Alla askfat har fyllts till sin brädd

Och alla lampor har slocknat

Här är så mörkt att vemsomhelst kan bli rädd

Efter gräl och slagsmål och kyssar

Tycks dom flesta ha fallit i sömn

Ja, plötsligt har allting tystnat

Allting verkar som en overklig dröm

Och mitt huvud det dunkar och dundrar

Hur dåligt måste man må?

Jag står här och vinglar och undrar

Åt vilket håll man ska gå

Ja, här ser nog ut som ett aphus

Här går det inte längre att va’

Dags att göra sej beredd på sitt bakrus

Och gå ut till en ny morgondag

För det verkar som festen är över

Det tycks som kalaset är slut

Här finns ingenting man behöver

Det är dags att finna vägen ut

(JAG KOMMER ALDRIG HÄRIFRÅN) MED LIVET I BEHÅLL

Det är väggar mot tak

Det är stol mot bord

Det är penna mot papper

Det är bild mot ord

Det är ljus mot skugga

Det är dag mot natt

Det är sorg mot glädje

Det är gråt mot skratt

Det är ung mot gammal

Det är kvinna mot man

Det är sorg mot glädje

Det är vi själva mot varann

I denna värld av gyckel och hyckel

Där alla har lås, men ingen har nyckel

Och där hjärtan slits i stycken

Kreverar av det inre trycket

Och där ett och ett ständigt blir noll

Och jag vet att jag aldrig kan komma härifrån

Med livet i behåll

Det är kropp mot ande

Det är kött mot oblat

Det är djävul mot gud

Det är kärlek mot hat

Det är lögn mot sanning

Det är ont mot gott

Det är detaljer mot helhet

Det är stort mot smått

Det är helvete mot himmel

Det är liv mot död

Det är behov mot pengar

Det är svält mot överflöd

I denna värld av fester och gäster

Där vi har tappat våra adresser

Och utför våra uppgivna gester

Och dansar till en trasig orkester

Här, där grunden är ett gungande golv

Och jag vet att jag aldrig kan komma härifrån

Med livet i behåll

Det är värme mot kyla

Det är hetta mot köld

Det är luft mot eld

Det är sten mot guld

Det är olja mot vågor

Det är mänska mot maskin

Det är hav mot land

Det är vatten mot vin

Det är ris mot rosor

Det är lovord mot kritik

Det är den drunknande mot räddarn

Det är stillhet mot panik

I denna värld av riter och sviter

Där vi sliter i skitens fabriker

Och plundras av banditer

Som förtär oss likt parasiter

Som gör varje kropp till ett såll

Och jag vet att jag aldrig kan komma härifrån

Med livet i behåll

Det är djup mot yta

Det är innehåll mot form

Det är konkret mot abstrakt

Det är sönderfall mot norm

Det är allvar mot humor

Det är komedi mot tragik

Det är förnuft mot känsla

Det är teori mot praktik

Det är arbete mot fritid

Det är njutning mot realitet

Det är nu mot sedan

Det är dröm mot verklighet

I denna värld av hångel och krångel

Där vi står som fångar på perrongen

Och lyssnar efter skenornas sånger

I väntan på tåg som aldrig kommer

Och fortsätter leva upp till vår roll

Och jag vet att jag aldrig kan komma härifrån

Med livet i behåll

Det är ångest mot trygghet

Det är tystnad mot hysteri

Det är samarbete mot vägran

Det är frihet mot slaveri

Det är mål mot medel

Det är början mot slut

Det är vilja mot förmåga

Det är friskt mot sjukt

Det är vinst mot förlust

Det är seger mot nederlag

Det är bödeln mot offret

Det är stark mot svag

I denna värld av trängsel och stängsel

Där vi stängs in bakom gränser

Och uthärdar alla konsekvenser

Tills vi helt förlorar vår känsel

Och håller oss själva under kontroll

Och jag vet att jag aldrig kan komma härifrån

Med livet i behåll

ÄNDÅ

Att vänta på soluppgången

Att hoppas på en ny dag

Att söka efter vägen till Eden

Är en stor risk att ta

Men ändå…

Var sekund är ett steg mot döden

Varje dag är ett mord på mej själv

Blod förvandlas till aska

Jag förtärs av kroppens eld

Men ändå…

Du kommer när jag är ensam

Och du lämnar mej i ensamhet

Kärleken gör mej sårbar

Att älska är att överges

Men ändå…

Ständigt reser sej mänskor

För att bekräfta sin mänsklighet

Men efter ett ögonblick av handling

Härskar åter samma maktlöshet

Men ändå…

All förväntan är att lämna ut sej

Inför besvikelsen

Att hotas att på nytt slås till marken

Och få börja om igen

Men ändå…

(även utgiven, i annan version, på Ingemar E Nilsson: ”Gårdagens rester”, 2000)

DET FÖRFLUTNA JAGAR DEJ

Denna rastlöshet

Som håller dej otillfredsställd

Du är hack i häl

Men aldrig ikapp med dej själv

Världen snurrar och rör sej

Allting verkar bara gå runt

Allting är av vikt

Och allting är bara strunt

Och det förflutna jagar dej

Och framtiden rusar emot dej

Och döden växer inom dej

Och livet rinner ifrån dej

Alla drömmar du bar

Alla ord som du skrev

Allt som du ville

Men som ingenting blev

Du vet inte längre

Hur många luftslott du byggt

Du har flytt så länge

Att du inte märker din flykt

Och det förflutna jagar dej

Och framtiden rusar emot dej

Och döden växer inom dej

Och livet rinner ifrån dej

Du har letat förgäves

Och sökt att hitta en väg

Men medan du sökt

Har bara steg lagts till steg

Solens eld förföljer dej

Över din namnlösa hed

Men innan du hunnit fram

Har månen hunnit gå ned

Och det förflutna jagar dej

Och framtiden rusar emot dej

Och döden växer inom dej

Och livet rinner ifrån dej

VÅRDSJUK BLÅGUL FANBLUES

Röka i smyg, avgångsbetyg

Få nån plats där chefen är dryg

Det är nog bäst att bli vid sin läst

Ta igen hela året på nästa midsommarfest

Ordning och reda, pengar på fredag

Hänga med i karusellen tills man dör av leda

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Ta sej ett rus, kräla som en lus

Kyssa frugan och skaffa ett hus

Helg efter helg, brännvinsbutelj

Ta medicinen, tugga och svälj

Jaga och löpa, inkomsten ökar

Äta sej mätt och skita och köpa

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Full av förakt men stampa i takt

Televerket fixar bruten kontakt

Nit eller vinst, chansen är din

Att söka den lycka som inte finns

Kristen som hedning, tacka vår ledning

Allt ordnas på närmsta arbetslöshetsförmedling

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Stå med mössan i hand för KRIM och AMS

Kvinna och man hedra ert fädernesland

Där man badar i stål, där man kan odla sin kål

Där ballongerna aldrig har några hål

Bevara och skydda, order måste bli lydda

Dom som slår snuten på truten blir alltid insydda

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Ut från daghem, in på lagren

När man är trött får man vila i graven

Gör inte halt har man befallt

Problemen löses i nån frågespalt

Berusa sej på morden, suga på orden

Man kan inte leva, man kan bara dö i Norden

Och här är du och här är jag

I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

(Även utgiven på cd-utgåvorna ”Lägg av! Ni fattar ingenting”, MNW 2007 och ”Proggen ’Klassiker’”, MNW 2007.

Inspelad av Dom Smutsiga Hundarna i andra versioner på ”Levande Improviserad Musik från Göteborg”, LIM 1975, och ”Vårdsjuk blågul fanblues”, MNW 1977.)

UNDER CASSIOPEIA

Dansa med mej ett slag

Nu när kvällarna är svala

Vi har övergivits här

Båda lika galna

Jag har inga minnen kvar

Och du har ingenting att säja

Vi har lämnats utan försvar

Nedanför Cassiopeia

Stranden omsluter oss

Men jorden håller oss ej bundna

Staffan vattnar sina fålar fem

I morgonens lundar

Dit ska vi komma när

Nätterna har spruckit

Men än har vi vin kvar här

Vin vi aldrig druckit

Dansa med mej ett slag

Innan sommarn är till ända

Röken vid kullarna

Vi ser den vända

Bergen sjunger sorgsna sånger

Och vi ska aldrig komma åter

Skeppen är lastade med fångar

Och hör hur havet gråter

VATTEN

Och bäcken flyter genom skräcken

Och strömmen virvlar genom drömmen

Och floden rinner ut i orden

Och havet är tyst och begravet

Oceanen uppsugs av orkanen

Och vatten dränker mej om natten

Oceanen uppsugs av orkanen

Och havet är tyst och begravet

Och floden rinner ut i orden

Och strömmen virvlar genom drömmen

Och bäcken flyter genom skräcken

Och vatten dränker mej om natten

NÄRMAST HJÄRTAT EN) SKARPLADDAD PISTOL

Ensam i natten på en bar

Och jag sökte inga svar

På frågor jag aldrig ställt

Men jag kunde gett vad som helst

För att känna mej mer tillfreds och cool

Och närmast hjärtat bar jag en skarpladdad pistol

Då kom hon med ögon som log

Med en blick som min blick betog

Med en mun som en diamant

Och med en gest lika elegant

Och med en maning från sin fladdrande kjol

Och närmast hjärtat bar jag en skarpladdad pistol

Hastigt drack jag ur mitt glas med gin

Medan hon sökte krypa inpå mitt skinn

Hon fråga’: ”Säj, hur är det fatt?

Vill du hänga med mej hem inatt

Och pröva vattnet i min swimmingpool

Fast du närmast hjärtat bär en skarpladdad pistol?”

Ja, jag var främling i stan

Kände mej som ett utstött barn

Hyrde ett rum i en dimmig gränd

Och nu kunde jag inte hitta hem

Men jag ville inte bli plockad som en viol

För närmast hjärtat bar jag en skarpladdad pistol

Hon sa: ”Vad spelar det för roll?

Jag har heller ingen koll

På vad som händer med mitt liv

Och jag saknar alternativ

Jag var döv långt innan hanen gol

Och kan inte höra skotten från en skarpladdad pistol”

Jag följde med i sliten skrud

Staden var så full av ljud

Så oberörbar, men så konkret

Jag skratta’ fast jag grät

Och i mitt huvud spela’ en falskstämd fiol

Och närmast hjärtat bar jag en skarpladdad pistol

Det var tidigt, men för sent ändå

Kylan tvingade oss två

Att gå längs den gräns

Där hettan inte längre bränns

Och med minnet av en skymnings blodröda sol

Och närmast hjärtat bar jag en skarpladdad pistol

BORTOM FRAGMENTEN

Bortom fragmenten

Bortom allvaret och skämten

Bortom gråten, bortom skratten

Bortom dagen, bortom natten

Rinner vatten

Bortom stängda fönster

Bortom tillvarons mönster

Bortom gränser och hinder

Bortom tidens minnen

Blåser vinden

Bortom spruckna drömmar

Bortom såren som ömmar

Bortom dom stingande orden

Bortom hatet och morden

Växer jorden

Bortom lögn och sanning

Bortom tanke och handling

Bortom hettan och kölden

Bortom offren och skulden

Brinner elden

Bortom fruktan och fasor

Bortom tristessens trasor

Bortom gatornas vimmel

Bortom allt som stängs inne

Finns en himmel

Bortom tragiken

Bortom skärvorna i mosaiken

Bortom vacklan och feghet

Bortom förvirring och skevhet

Finns en helhet

Bortom spelets pjäser

Bortom fastslagna teser

Bortom allt som är skrivet

Bortom allt sönderrivet

Vibrerar livet

SISTA DANSEN

Här faller röken

Tungt i denna lokal

Medan våra liv

Blir till en ritual

Min hand på din höft

Din arm om min hals

Låt oss dansa ut

Vår sista vals

Våra kroppar är trötta

Våra steg är små

Vi har ingenting lärt

Har inget kvar att förstå

Vi ville veta allt

Men visste ingenting alls

Låt oss dansa ut

Vår sista vals

Vi ser våra skuggor

Under kronan av kristall

Vaktmästarn väntar

I utgångens hall

Golvet det gungar

Musiken är falsk

Låt oss dansa ut

Vår sista vals

(utgiven på singel, Transmission 1982)